Nyhetsflödet

Friday

Herren ser - 1 Mos 29

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Men när HERREN såg att Lea var försmådd" (1 Mos 29:31 FB)

Laban hade lurat Jakob och gett honom Lea till hustru i stället för Rakel. Jakob älskade Rakel mer än Lea (vers 30) och Lea blev försmådd.

Vi möter detta uttryck flera gånger i Gamla Testamentet. "Då Herren såg..." den som har det svårt. Vi möter alla olika slag av lidande i livet. Lidandet är ojämnt fördelat och ofta kan vi tycka att livet är orättvist.

I sådana stunder är det gott att veta att Herren ser och lider med den som lider. Han hör de lidandes böner och han griper in i sin tid. Då kanske han säger något liknande det som han sa till sitt folk då de utsatts för mycket lidande:
"HERREN sade: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande.  Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung" (2 Mos 3:7-8 FB)

Herren är här - 1 Mos 28

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: "HERREN är verkligen på denna plats och jag visste det inte." (1 Mos 28:16 FB)

Jakob var på flykt undan sin bror Esau. På natten hade han en dröm om en stege upp till himlen där änglar steg upp och ned.
Änglarna som klättrade upp har förmodligen till uppgift att ta med sig vår oro och våra bekymmer. Änglarna som stiger ned har förmodligen med sig Herrens välsignelse.

Då Jakob vaknade förstod han något som han inte förstått tidigare: Herren var närvarande på den platsen!

Många gånger kan vi också glömma att Herren finns närvarande i våra vardagliga situationer och vi får säga som Jakob: "Herren är verkligen på denna plats".

De gånger då vi förstår och inser att Herren är närvarande förändras vår vardag. Och kanske skulle vi tänka, säga, handla annorlunda om vi var medvetna om Herrens närvaro i våra vardagssituationer.

Tuesday

Välsigna också mig far! - 1 Mos 27

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!" Och han började storgråta." (1 Mos 27:38 FB)

I kapitel 27 möter vi berättlsen om hur Jakob lurar sin bror Esau på faderns välsignelse till den förstfödde. Då Esau upptäcker att han blivit bedragen frågar han gråtande sin far Isak om han inte har fler välsignelser att dela ut.

Vilken skillnad från situationen i det nya testamentet. Här är det ingen som behöver fråga far om även jag kan få en välsignelse. Faderns välsignelser delas villigt ut till var och en som vill ta emot.

"Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn"
(Joh 1:12)
"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse" (Ef 1:3)

Alla får ta emot av allt som 'Gud ger.

Monday

En källa med rinnande vatten - 1 Mos 26

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten." (1 Mos 26:19 FB)

Isak är välsignad av Gud. Hans skördar gav hundrafalt (vers 12) och han ägde mycket får och nötkreatur. Sökandet efter vattenkällor är ett återkommande problem genom hela kapitlet.

Men så står det att då de grävde i dalen hittade de en källa med rinnande vatten. Det kan vara viktigt för oss att komma ihåg det då vi upplever att våra liv är nere i dalen. Det finns en källa! Vi får bara söka oss djupare in i gemenskapen med Gud. Det finns en källa!

Det finns en källa, från Gud den flödar fram.
Det finns ett vatten, Guds kärlek är dess namn.
Drick av det vattnet och evigt liv du får.
Det finns en källa från Golgata den går.

Sunday

Medarvingar - 1 Mos 25

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Och Abraham gav allt han ägde till Isak." (1 Mos 25:5 FB)

I det förra kapitlet såg vi Abraham sonen förebild för Gud Fadern och Isak som en förebild för Jesus.
Här ger Abrahma allt han ägde till Isak. Och Fadern har anförtrott Jesus allt han äger.

Då vi blir kristna och blir Guds barn blir även vi medarvingar till allt som finns hos Jesus.
"Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar" (Rom 8:17 FB).

Paulus ber att vi verkligen ska förstå hur rika vi är i Kristus:
"Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga" (Ef 1:18 FB)

Då vi förstår det kan även vi utbrista:
"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse" (Ef 1:3 FB)

Kristus och bruden - 1 Mos 24

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Jag binder dig med en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland,  utan att du går till mitt land och till min släkt och där tar en hustru åt min son Isak." (1 Mos 24:3-4 FB)

Kapitel 24 är berättelsen om hur Abraham sänder sin tjänare till ett annat land för att hämta hem en brud åt sin son Isak.

Här ser vi, som så många gånger i Gamla Testamentet, hur berättelsen pekar fram mot en fullbordan i Nya Testamentets tid och i vår.

Abraham representerar Gud Fader, som sänder ut sin tjänare, den Helige Ande, för att hämta hem en brud, församlingen, som ska föras fram till Isak, brudgummen Jesus.

Nya Testamentet talar vid många tillfällen om mötet mellan brudgummen och bruden som en bild då Jesus ska hämta hem den renade församlingen:
"Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara."(Ef 5:27 FB)

Att förstå och göra sig förstådd – 1 Mos 23

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
”Min Herre, lyssna på mig. Ett stycke mark värd fyrahundra siklar silver, vad betyder det mellan dig och mig? Begrav du din döda.” (1 Mos 23:15 FB)

Sara hade dött efter ett långt liv. Abraham sörjde och begrät sin livskamrat (vers 2). Sedan skulle Abraham skaffa en lämplig gravplats för Sara bland hetiterna där de hade bott en längre tid.

Abraham ber hetiterna om att få köpa en gravplats mot full betalning (vers 9). Men hetiterna bedyrar att Abraham inte alls ska betala något. De vill gärna skänka både gravplatsen och åkern till Abraham (vers 11). Men Abraham säger igen att han ska betala vad marken är värd (vers 12).

I de flesta sammanhang och kulturer kanske köparen skulle ha tackat ja till erbjudandet. Det kanske hade varit rimligt att tro att då de gång på gång säger att de verkligen vill ge gravplatsen som gåva, att det var det de menade. Men Abraham hade lärt sig det kulturella mönstret. Det hade förmodligen ansetts som väldigt opassande om Abraham hade tackat ja till erbjudandet.

Vad hetiterna egentligen menade då de sa att de ville ge gravplatsen till Abraham var att det vore lämpligt att Abraham betalade vad den var värd. Men Abraham visste inte vad den var värd.

Då kommer prislappen i nästa kommentar. Genom att ännu en gång säga att Abraham inte behöver betala för gravplatsen, talar Efron om hur mycket han vill ha för gravplatsen (vers 15).

Abraham lyssnade inte bara på vad hetiterna sa. Han lyssnade på vad de menade. Han hade lärt sig det kulturella språket.

Det är viktigt då vi kommunicerar evangeliet att vi förstår kulturen och vad folk menar, och inte bara vad de säger.  Vi kanske ibland tror att vi säger något, fast det uppfattas på ett annat sätt än vad vi avsett. Ibland kan människor känna sig fördömda och nedvärderade av vårt vittnesbörd.

Det är också viktigt att vi kan höra vad människor menar och inte bara vad de säger. Den mest kritiska anmärkningen mot vårt vittnesbörd kan kanske till och med betyda: ”Jag önskar verkligen att det du sa vore sant. Berätta mer. Övertyga mig. Jag vill egentligen också ha en tro som din!”

Herren förser – 1 Mos 22

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig” (1 Mos 22:2 FB)

Isak var löftets son, som Abraham älskade mer än allt annat. Så går de två där. Far och son. De har veden, elden och kniven med sig. Så frågar Isak: ” Pappa var är offerlammet?” Abraham svarar att Gud kommer nog att utse offerlammet.

Precis då Abraham är redo att offra Isak ropar Gud och stoppar Abraham. Och samtidigt fick Abraham syn på en bagge som fastnat med hornen i ett snår. Och Abraham kallade platsen Herren förser.
Detta är en förebild på hur Gud offrar sin enfödde, älskade son på korset för min och din skull. Men hur mycket det än smärtade far att se sin son lida så var det ingen som ropade ”Stopp” i det avgörande ögonblicket. Det var viktigare för far att sonen fick dö, så att han kunde ge liv till miljoner.

 Vi kan också låta berättelsen representera något som vi håller kärt. Någon vana vi tillåter oss att ha. Någon ägodel som vi älskar. Ibland måste vi vara villiga att offra vår ”Isak”. Det som vi älskar mer än Gud, för att Guds verk ska kunna gå framåt i våra liv.

Isak och Ismael – 1 Mos 21

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
”Men då Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den som Hagar fött åt Abraham, sade hon till Abraham: ”Driv ut den här slavinnans son..” (1 Mos 21:9-10 FB)

Isak och Ismael representerar två principer:
- Isak är löftets son, det som Gud hade lovat. Det var Guds lösning.
- Ismael  representerar den mänskliga lösningen.  Att inte vänta på Guds lösning, utan att ta situationen i egna händer.

Ofta kan det vara så i våra liv och i våra församlingar. Mänskliga tankar och lösningar står i vägen för Guds övernaturliga lösningar. Då vi inte tycker att Guds löften uppfylls på det sätt vi förväntat, försöker vi lösa saken på vårt eget vis.

Vi kanske också måste säga ”Driv ut det mänskliga som står i vägen för det gudomliga.” Guds tankar är så mycket högre än våra egna tankar. Låt oss inte gå miste om Guds välsignelser genom att ta saken i egna händer.

Med uppriktigt hjärta och med rena händer – 1 Mos 20

Kommentar till den dagliga bibelläsningen.
”Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade:  Herre, vill du döda också rättfärdiga människor? Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” (1 Mos 20:4-5 FB)
Abimelek anser själv att han handlat av ett uppriktigt hjärta och med oskyldiga händer. Och Herren bekräftar att den är så i den följande versen.

Hur ofta kan jag säga att jag handlar av ett uppriktigt hjärta och med oskyldiga händer?
Hjärtat är vår inre osynliga drivkraft och våra osynliga motiv. Händerna är de faktiska gärningar som kommer ut i det synliga.

Någon har sagt att helgelse är det synliga resultatet i våra liv av den Helige Andes verk i vårt inre.
Herre gör ditt verk i mitt liv så att det som kommer ut i synliga görs med rena händer.

Se dig inte tillbaka – 1 Mos 19

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
”Se dig inte tillbaka” (1 Mos 19:17 FB)

Då Lot räddades ur Sodom fick han befallningen ”Se dig inte tillbaka”. Lots hustru ville inte lyda befallningen utan såg sig tillbaka. Hon förvandlades till en saltstod (vers 26).
Många liv har blivit förstörda genom att man ser sig tillbaka och fastnar i det förgångna.
Det kan vara negativa minnen vi fastnar i och inte vill eller kan glömma. Sår från det förgångna som skapar bitterhet i oss och förstör våra liv.
Det kan vara positiva minnen vi fastnar. Speciella upplevelser som gör att vi längtar så tillbaka till det som varit att vi inte kan ta emot det som Herren gör idag.

Jesja skriver: ”Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, jag gör något nytt” (Jes 43:18-19 FB), och Jesus säger i Lukasevangeliet 9:62 ”Ingen som ser sig om sedan han satt handen till plogen, passar för Guds rike.”

Gör som Paulus: Glöm det som har varit och sträck dig emot det som ska komma. Om du inte ser dig om, blir du fri att möta framtiden tillsammans med Herren.

Bön för staden – 1 Mos 18

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.” (1 Mos 18:20 FB)

Synden hade växt sig stor i Sodom. Staden var nära att förgöras. Då träder Abraham fram inför Herren och vädjar för Sodom. Herren var beredd att sträcka sig långt, men synden hade gått för långt.

Hur ser ropet ut över staden där du bor? Är synden även där mycket svår?

Finns du med i kampen för att utvecklingen ska vändas innan synden har gått för långt och det inte längre finns någon återvändo?
Vi är alla ansvariga för bönebeskyddet över den plats där vi bor.

Men så kom Gud… – 1 Mos 17

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
”Därför skall du inte mer heta Abram, utan ditt namn skall vara Abraham, ty jag har gjort dig till fader för många folk”  (1 Mos 17:7 FB)

Gud ingår ett nytt förbund med Abraham. För att markera det nya skedet ger han Abam ett nytt namn, Abraham, som betyder ´fader till många´. Samtidigt får Saraj ett nytt namn, Sara, som betyder furstinnan (vers 15).

Abraham var 99 år och Sara var 90. De hade levt ett långt liv tillsammans med barnlöshet. Allt hopp var ute. Men så kommer Gud….
Det verkar inte som om Abraham riktigt trodde på Gud. Då han hörde nyheten kastade han sig ned på marken och log (vers 17). Abraham kanske tyckte att det var omtänksamt av Gud att önska att de skulle få en son, men att kanske inte Gud riktigt förstod hur barn blir till. Det lät kanske för bra för att vara sant. Men det var i själva verket för bra för att inte vara sant.
Många människor har upplevt situationer där det inte längre fanns hopp. De har kanske bett länge, och det har sett ut som om ingenting har hänt. Och så har Gud kommit. För att ge oss en ny start. För att ge oss ett nytt namn, en ny identitet, då den gamla kanske var hopplöst misslyckad.
Det är sådan Gud är. Den som kommer in i en hopplös situation och skapar en ny möjlighet, en ny chans. Det kan se hopplöst ut, men så kom Gud…

Saturday

Att ta saken i engna händer - 1 Mos 16

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar. Och Saraj sade till Abram: "Se, HERREN har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne." Och Abram lyssnade till Sarajs ord." (1 Mos 16:1-2 FB)

I kapitlet innan hade Gud lovat Abram att han skulle få många barn (1 Mos 15:5). Men ingenting hände och åren gick. Tålamodet tog slut för Saraj och Abram och de beslöt att hjälpa Gud lösa problemet på sitt sätt. Saraj gav sin slavinna till Abram. Och problemen började....

Gud har en perfekt tidsplanering och vi kan alltid lita på honom. Men då det dröjer är det lätt att vi i stället för att vänta på Gud, löser situationen på vårt eget sätt.

Det betyder inte att vi ska vara passiva. Tvärtom. Vi måste handla för att Guds plan ska fullbordas. Men vi måste handla inom det som är Guds plan.

Thursday

Se upp mot himlen - 1 Mos 15

Kommentar till den dagliga bibelläsningen (Foto: www.freefoto.com)
"Sedan förde han honom ut och sade: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem", och han sade till honom: "Så skall din avkomma bli."  Och Abram trodde på HERREN.."   (1 Mos 15:5-6 FB)

Abram var en gammal man. Han var barnlös och utan hopp om att få barn. Abram klagar över att han inte har någon arvinge, utan måste lämna sitt arv till någon av husfolket (vers 3).

Då tog Gud Abram med på en kvällspromenad. Gud sa till honom att se upp mot himlen och räkna stjärnorna. Och Abram räknade och räknade...och Gud sa: "Så skall din avkomma bli" (vers 5).

Så kan det vara för oss många gånger. Vi ser ned på alla problem vi möter och vi kan kanske inte se någon utväg. Ju mer vi betraktar det omöjliga, ju mer omöjligt blir det.

Då vill Gud ta oss med på en promenad och säga till oss: "Se upp mot himlen". Och plötsligt kan vi se nya möjligheter och persektiv som bara Gud kan öppna.

Kristi prästämbete - 1 Mos 14

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade: "Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!" Och Abram gav honom tionde av allt. (1 Mos 14:18-20 FB)

Kapitel 14 berättar om hur Lot blir besegrad och bortförd och hur Abram drog ut och befriade Lot. På vägen tillbaka möter Abram prästen Melkisedek. Melkisedek välsignar Abram och Abram ger tionde till Melkisedek.

Hebreerbrevet 7 använder den här berättelsen för att beskriva det unika i Kristi prästämbete. Där talas det
- om Kristi unika ställning
- om att Jesus gått i borgen för det nya förbundet (vers 22)
- om att Jesus alltid ber och manar gott för oss (vers 25)

Hebreerbrevets författare skriver:
"Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem." (Hebr 7:24-25 FB), och så utbrister han:  "En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna." (Hebr 7: 26 FB)

Tuesday

Bryt upp! - 1 Mos 13

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Så bröt Abram upp från Egypten och begav sig till Negev med sin hustru och allt han ägde, och Lot var med honom." (1 Mos 13:1 FB)
"Bryt upp och drag igenom landet i hela dess längd och bredd, ty åt dig skall jag ge det." (1 Mos 13:17 FB)

Uppbrott! Abrams liv kännetecknas av det ena uppbrottet efter det andra allt efter Guds ledning.

Våra liv kan också innebära uppbrott. Ibland kan Gud be oss lämna våra förhållanden och flytta till en helt annan plats och helt andra förhållanden.

Men uppbrott behöver kanske inte alltid vara att flytta. Gud kan kalla oss att bryta upp från det invanda för att gå in i nya uppgifter där vi finns. Vi har så lätt att fastna i det som är. Men Gud vill göra allting nytt.

Det kanske till och med finns ett uppbrott för varje dag. Att våga lämna vår bekvämlighet och våga bryta upp och gå in i "förberedda gärningar".

Monday

Välsignad för att välsigna - 1 Mos 12

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade." (1 Mos12:1-3 FB)

Abram blev kallad ut ur sitt sammanhang för att tjäna Gud på ett nytt sätt. Många människor efter Abram har mötts av en liknande kallelse. Och då Gud kallar så innebär det alltid att den största välsignelsen är att lyda Gud.

Abram får också ett löfte om välsignelse över sitt liv och ett uppdrag att välsigna andra människor.

Vi får idag leva i samma dubbla välsignelseström. Den välsignelse vi tagit emot ska vi använda till att välsigna andra. Det kan handla om att dela med sig av ekonomiskt överflöd. Det kan handla om praktisk hjälp till människor med behov. Det kan handla om att finnas till och bry sig om en annan människa. Och inte minst att ge vidare den frälsning och förlåtelse som vi själva tagit emot.

Och kanske är till och med så, att den största välsignelsen är att kunna förmedla välsignelse till någon annan.

Sunday

En egen väg till himlen - 1 Mos 11

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
Och de sade: "Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn (1 Mos 11:4 FB)

Människorna växte till i antal och i kunskap. De bestämde sig för att bygga ett torn som skulle gå ända upp till himlen och göra sig själva ett namn.

Många människor också idag försöker genom goda gärningar bygga sig en egen väg till himlen. Men alla sådana projekt kommer att misslyckas. Ingen kan komma till himlen genom sina egna gärningar eller sin egen förtjänst. Det är bara möjligt genom Jesus.

Många människor idag strävar efter att göra sig ett namn. Det tänkandet kan till och med smyga sig in i den kristna församlingen. Vi har lätt att bli fokuserade på "vår tjänst" och har svårt att glädja oss åt andras framgång. Men vår uppgift som kristna är inte att göra oss ett namn, utan att proklamera namnet framför alla andra namn, Jesus.

Friday

Ända till jordens yttersta gräns... - 1 Mos 10

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Detta är Noas söners, Sems, Hams och Jafets, fortsatta historia" (1 Mos 10:1 FB)

Med de orden börjar det tionde kapitlet i första Moseboken. Kapitlet är en lång uppräkning av namn på ättlingar till Sem, Ham och Jafet och var de bosatte sig på jorden. Det är berättelsen av hur några få "intar" hela världen. Här uppfylls befallningen som Gud gav dem i kapitlet innan: "Men var fruktsamma och föröka er. Väx till på jorden och föröka er" (1 Mos 9:7 FB).

Jag ser klart parallellen i det nya testamentet. Jesus gav ett uppdrag till några få:  "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg 1:8 FB)

I första Moseboken 10 är det Noas söner som lägger under sig plats efter plats intill "jorden yttersta gräns" och i Apostlagärningarna är det lärjungarna som får uppdraget att lägga under sig plats efter plats "till jorden yttersta gräns".

Lärjungarna tog uppdraget på allvar. Det kostade måga livet. De hade motstånd från alla håll. Vissa perioder dödade myndigheterna kristna över hela världen, men Guds rike spred sig och de få lärjungarna bidrog till ändra världshistorien.

Men vi lever fortfarande i uppfyllelsen av Jesu ord "När den helige Ande kommer över er skall ni få kraft och bli mina vittnen...".

Alla kommer inte att förändra världshistorien. Men du kan förändra din värld då du överlåter ditt liv i Guds händer. Och genom ditt förvandlade liv kan andras liv förvandlas.

Alla kommer inte att förändra världshistorien. Men tillsammans gör vi det...

Thursday

Förbundet - 1 Mos 9

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Och Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er:  Min regnbåge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden."  (1 Mos 9:12-13 FB)

Gud är förbundets Gud. Förbundet vilar på Guds löften och pekar på Guds trofasthet. Här sluter Gud förbundet med Noa som även omfattar oss. Senare sluter han förbundet med Abraham som även det gäller oss.

Gud ägnar sig inte åt lösa förbindelser som bygger på plötsliga ingivelser eller känslor. Gud söker fasta relationer. Han är trofast mot oss, och han vill att vi ska vara trofasta mot honom.

Förutom de stora förbundslöften vi finner i Bibeln kan vi ha en alldeles egen personlig förbundsrelation till Gud. Vi kan ha tagit emot ett speciellt löfte från Gud som vi håller fast vid för vårt liv. Vi kan också få ge vårt eget förbundslöfte till Gud om hur vi vill leva i relation till Honom.

Hur ser ditt förbundslöfte till Gud ut om du skulle formulera det idag?

Wednesday

En ny början - 1 Mos 8

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Då talade Gud till Noa och sade:  "Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur.  Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden." (1 Mos 8:15-17 FB)

Vattnet hade torkat undan. Noa var försiktig och skickade ut en duva för att se om det fanns torr mark. Då duvan inte kom tillbaka förstod Noa att det var dags.

Gud säger till Noa "Gå ut ur arken..." (vers 16)
Det representerar en ny början. Synden hade tidigare tagit överhanden på jorden och Gud sände floden. Nu var det dags för en ny start.

Så kan vi också uppleva det i våra liv. Det kan vara så mycket som gått fel. Vi kan längta att få börja om, att få börja på nytt. Jesus erbjuder oss att bli födda på nytt, och då vi därefter misslyckas igen får vi alltid be om förlåtelse, ta emot förlåtelse och börja om från början.

Bli inte sittande i arken och fastna i det som varit. Det finns en fortsättning. Ta tag i livet och "Gå ut ur arken.."

Tuesday

Att lyda Gud - 1 Mos 7

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Ty om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort."  Och Noa gjorde i allt som HERREN hade befallt honom." (1 Mos 7:4-5 FB)

I det sjunde kapitlet kommer floden och Noa, hans familj, och alla djur som han tagit med sig in i arken var de enda som överlevde.

I berättelsen står det att Noa gjorde i allt som Herren befallt (vers 5). Jag tror att vi idag behöver människor som gör vad Herren befallt.

Det måste börja med att vi lyssnar på Herren. Det kanske tar tid att bli så stilla att vi kan höra Herren tala. Det är så många andra röster som ständigt pockar på vår närvaro och som lätt överröstar Herrens röst.

Då vi har lyssnat behöver vi handla. Det räcker inte med att veta vad som borde göras, eller vad vi tycker att alla andra borde göra.

Vi ber i Fader Vår att Guds rike ska komma. Det kommer inte av sig självt. Det kommer genom människor som har vågat lyssna på Herren och sedan "göra det som Herren befallt." Vill du vara en av dem?

Monday

Och Noa gjorde så... - 1 Mos 6

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom."  (1 Mos 6:22 FB)

I förra kapitlet (kap 5) talades det om Hanok, som vandrade med Gud. Här handlar det om Noa som också vandrade med Gud (vers 9).

Gud bad Noa bygga en stor båt, och han gjorde det. Jag undrar vad grannarna sa då de såg Noa börja bygga en båt så stor så att det skulle vara omöjligt att transportera den till havet. Vad tror du grannarna tänkte och sa till varandra?

Men Noa behövde aldrig transportera båten till havet. Gud flyttade havet till båten. Ofta kan det vara så att allt i situationen är omöjligt, men så öppnar Gud en ny väg som ingen tänkt på.

Det som kännetecknade Noa var att han var lydig Gud och gjorde som Gud befallt.
Gud kanske inte ber oss om att bygga en ark, men om vi lyssnar riktigt noga kan vi säkert höra vad Gud vill att vi ska göra. Både vad vi ska göra idag och vad vi ska föra med vårt liv.

Han vandrade med Gud - 1 Mos 5

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"När Hanok var 65 år blev han far till Metusela.  Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar.  Hanoks hela ålder blev alltså 365 år. Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom".  (1 Mos 5:21-24 FB)

Första Mosebok fem är ännu ett av dessa kapitel som räknar upp namn efter namn. I detta kapitel står det hur länge var och en av dem levde.
Det finns nästan inga upplysningar om vem de var eller vad de uträttat. Men då vi kommer till Hanok står att han "vandrade med Gud" och att han var en som "hade vandrat med Gud."

Han hade naturligtvis gjort en mängd saker i sitt långa liv, men det är bara en sak som tydligen kännetecknade hans liv mer än allt annat: han vandrade med Gud.

Jag kan nästan se framför mig hur de går där, Hanok och Gud. Och så plötsligt tar Gud med honom hem till sig och Hanok "fanns inte mer" (vers 24). Det enda som fanns kvar var ett vittnesbörd om en man som vandrade med Gud.

De få orden om Hanok har säkert utmanat och inspirerat många. I varje fall mig. Vad kommer man att säga om dig om man skulle känneteckna vem du var? Kan man få ett bättre kännetecken än "den som vandrade med Gud"?

Sunday

Synden lurar vid dörren - 1 Mos 4

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den." (1 Mos 4:7 FB)

Gud såg på Kain att han tänkte det som var ont och varnade honom. All synd börjar i våra tankar. Vi umgås med tankar som inte är goda och om vi underhåller tankarna tillräckligt länge föder de fram synd (Jak 1:15). Det gjorde Kain och resultatet blev att han dödade sin bror.

Synden vill råda över oss men Guds uppmaning är att vi ska råda över synden.

Synden lurar vid dörren. Du kan inte hindra den att lura vid dörren. Men du måste hålla dörren ordentligt stängd och avvisa tankarna innan de har kommit in och fått fäste i dig.