Gud ser - Job 22

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Bor inte Gud i himlens höjd? Och se på stjärnorna däruppe, hur högt de sitter! Och du säger: "Vad kan Gud veta? Kan han döma genom detta töcken? Molnen bildar en slöja så att han inte ser, och på himlavalvet vandrar han." (Job 22:12-14 FB)

Elifa talar för tredje gången. Han påpekar att man gör fel om man tror att man kan dölja sina synder för Gud. Man kan inte säga "Vad kan Gud veta?".

Gud är visserligen långt uppe i himlen, men molnen skymmer inte hans sikt, utan Gud ser "genom detta töcken".

Gud ser allt. Han är visserligen långt borta uppe i himlen, men han finns också här hos oss i varje stund. Han finns med i vår vardag. Han känner våra tankar, hör våra ord och ser våra gärningar.

Psalmisten uttrycker Herrens allseende närvaro på detta sätt: "HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där." (Ps 139:1-8)

Är detta bra eller dåligt? Är det ett hot eller en trygghet? Psalmisten slutsats är "Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand".

Det är där vi får leva. Omsluten av Guds kärlek. En kärlek som också gör oss medvetna om hur vi lever, för vi vill inte såra den som älskar oss så förbehållslöst.