Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"HERRENS Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. När han drog
ut i strid, gav HERREN Kusan-Risatajim, kungen i Aram, i hans hand så
att han blev Kusan-Risatajim övermäktig. Sedan hade landet ro i
fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son." (Dom 3:10-11 FB)
I detta kapitel ser vi det genomgående mönstret i hela Domarboken. Det går upp och ned hela tiden:
-Folket avfaller från Gud och blir ockuperat av främmande folk
-Gud sänder en domare som vänder folkets hjärta till Gud och som befriar folket
-En tid av ro så länge domaren lever
-Sedan avfaller folket från Gud igen och blir ockuperat fram till dess Herren sänder nästa domare för att befria folket och vända deras hjärtan till Gud.....
I detta kapitel möter vi domaren Otniel, och landet fick ro i fyrtio år (vers 11). Efter den följande avfallsperioden kommer domaren Ehud och folket fick ro i åttio år (vers 30).
Det finns kristna som lever på ungefär samma sätt. De blir lätt berörda av Gud och ger sitt liv till honom. Allteftersom tiden går blir det andra intressen som tar över och det kristna livet blir så gott som obefintligt. Därefter kommer en ny konferens som på nytt uppglöder den kristne och efter konferensen avtar glöden långsamt för att till slut slockna helt...
Det är inte så Gud vill ha det. Gud vill ha vårt trofasta hjärta som står fast både i väckelsetider och i perioder av torka.
"Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt." (Jer 17:8)
No comments:
Post a Comment