Brinnande passion - Jer 20

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig.
Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig. Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty HERRENS ord drar över mig spott och spe hela dagen. Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte" (Jer 20:7-9 FB)

Jeremia hade en kallelse från Gud. En kallelse att förmedla Guds tal till folket. Men Jeremia skulle hellre velat säga andra saker än de Gud bad honom säga. Jeremia upplevde att folket var emot honom för att han uttalade Guds varningar till dem.

Jeremia vill sluta sitt uppdrag. Han försökte vara tyst, men då blev som en brinnande eld inom honom. Han kunde inte vara tyst. Det fanns en passion inom honom som gjorde det omöjligt att inte lyda Gud.

Hur är det i våra liv? Hur är min passion för Gud och hans uppdrag till mig? Är det möjligt att vara "olydig" så ofta att passionen tystnar i mitt inre? Är det möjligt att "släcka Anden" som ropar i mitt inre?

Jag tror det finns en risk att vi långsant låter passionen dö ut i vårt inre och att vi anpassar oss till ett "ljummet" kristenliv.