Förtorkad kristendom - Joel 1

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Fältet är ödelagt, marken sörjer, ty säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort, och oljan har sinat." (Joel 1:10 FB)

Joels bok börjar med en beskrivning av tillståndet i landet. Allt man hade hoppats på hade slagit fel. Man hade sått och planterat och förväntat resultat. Men det blev ingenting av alla förhoppningar. Kvar blev bara en åker som skulle kunna ha gett ett gott resultat.

Så kan man kanske också uppleva situationen i den kristna församlingen. Man hade försökt. Man hade genomfört olika aktiviter som man hade hoppats skulle ge resultat. Men då vi ser på situationen idag, kanske vi inte ser de resultat som vi väntat. Kanske till och med livet i församlingen har blivit förtorkat.

Vers 10 nämner tre tecken på att livet har blivit förtorkat:
-Säden. Används ofta som en symbol för Guds ord. Det kan kanske kännas som att kraften och glädjen i Guds har försvunnit. Kanske till och med tilltron till ordet.
-Vinet. En symbol för glädjen. I stället för en översvallande glädje präglas församlingslivet av slentrian och tråkighet.
-Oljan. Den Helige Ande. Andens kraft och manifestationer har ersatts med mänsklig förmåga och ansträngning.

Vad gör man i ett sådant läge? Vägen tillbaka till det överflödande livet är densamma idag som den var då:
"Pålys en helig fasta, lys ut en högtidsförsamling. Samla de äldste, samla alla som bor i landet, till HERRENS, er Guds hus, och ropa till HERREN."  (vers 14)
"Till dig, HERRE, ropar jag" (vers 19)

Och Guds svar är idag detsamma som det alltid har varit:
"Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet" (Upp 22:17)