Det röda snöret - Jos 2

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Hon svarade: "Låt det bli som ni har sagt." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret."  (Jos 2: 21 FB)

Det röda snöret, blodsbandet går igenom hela Bibeln. Det var det röda på dörrstolparna som räddade Israels folk i fångenskapen i Egypten. Hela offerkulten i det gamla testamentet bygger på offer av djur och blodet är tecknet på frälsning.

Här är det skökan Rabab som räddar spejarna som var sända till Jeriko. I gengäld skulle Rahab och hennes familj bli räddade undan invasionen om hon bara hängde ut blodets tecken, det röda snöret. Blodsbandet fortsätter genom hela Bibeln. Rahab blev mor till Boas, som blev Ruts räddning. Sedan fortsätter blodsbanden till David och vidare fram till Jesus (Matt 1).

Blodsbanden gäller även idag. Vi får hänga upp det röda snöret över vårt liv, bekänna vår synd och ta emot förlåtelse.
"Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet" (1 Joh 1:7-9 FB)

Var sätter du din fot? - Jos 1

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lodvade Mose." (Jos 1:3 FB)

Israels folk skulle äntligen få komma in i det utlovade landet. Guds princip för intagandet av landet var att de skulle få av Gud varje plats där de satte sin fot. De platser där de inte satte sin fot skulle de inte få.

Principen visar tydligt principen i Guds rike. Guds rikes resurser frigörs då vi går framåt i tro och vågar sätta ned fötterna. Gud kan öppna dörrar där vi går. Men om vi inte går öppnas inga dörrar.

Nya möjligheter öppnas då vi vågar gå dit Anden leder oss. Frigörandet av Guds resurser är ett gensvar på vårt handlande.

Många frågar varför det sker så lite. Har vi kanske inte vågat gå framåt så att dörrar kunnat öppnas eller så att Gud kunnat ge oss de platser där vi sätter ned fötterna? Har vi kanske inte vågat tala med de människor som Gud velat ge oss?

2 Moseboken

Kommentar till den dagliga bibelläsningen från 2 Moseboken

• Herrens härlighet - 2 Mos 40
• Herrens egen - 2 Mos 39
• Offeraltaret – 2 Mos 38
• Rökelse inför Gud - 2 Mos 37
• Överflödets Gud - 2 Mos 36
• Offervillighet - 2 Mos 35
• Strålande ansikten - 2 Mos 34
• "Låt mig se din härlighet" - 2 Mos 33
• Då Gud inte uppför sig som jag vill - 2 Mos 32
• Helgad åt Herren - 2 Mos 31
• Rening - 2 Mos 30
• "I allt skall du göra...som jag befallt dig" - 2 M...
• Begåvade människor - 2 Mos 28
• Lysa för Herren - 2 Mos 27
• Att stå upprätt - 2 Mos 26
• Ett hjärta som är villigt att ge - 2 Mos 25
• Överlåtelse - 2 Mos 24
• En förberedd väg och en förberedd plats - 2 Mos 23...
• Främlingar, änkor och faderlösa - 2 Mos 22
• Rättigheter för de förtryckta - 2 Mos 21
• Avgudar - 2 Mos 20
• Uppe på berget - 2 Mos 19
• Förtroendeuppdrag - 2 Mos 18
• Med lyfta händer - 2 Mos 17
• Bröd från himlen - 2 Mos 16
• Lovsång i öknen - 2 Mos 15
• Lyft din stav - 2 Mos 14
• Tala Guds ord - 2 Mos 13
• Blodets kraft - 2 Mos 12
• Be för dina ledare - 2 Mos 11
• Berätta om Herren - 2 Mos 10
• Ett hårt hjärta - 2 Mos 9
• Kampen mellan det goda och det onda - 2 Mos 8
• Du skall tala allt jag befaller dig - 2 Mos 7
• Nu ska du få se - 2 Mos 6
• "Släpp mitt folk!" - 2 Mos 5
• Undanflykter - 2 Mos 4
• "Jag har sett ... och hört" 2 Mos 3
• Gud hörde deras klagan - 2 Mos 2
• Förföljelser - 2 Mos 1

Herrens härlighet - 2 Mos 40

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet. Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet." (2 Mos 40:34-35 FB)

Efter oändliga detaljbeskrivningar av tabernaklets uppbyggnad är det det dags att sätta upp tabernaklet och inviga det. Då arbetet var fullbordat (vers 33), fylldes hela tabernaklet av Guds härlighet.

Det blev en så stark gudsnärvaro att all mänsklig verksamhet upphörde. Mose kunde inte ens gå in i uppenbarelsetältet (vers 35).

Våra gudstjänster kan ofta vara fokuserade på mänsklig aktivitet och mänskliga prestationer. Men Guds folk måste ständigt vara uppfyllda av en längtan att få uppleva något bortom all mänsklig aktivitet. En längtan att uppleva Guds härlighet i gudstjänsten, och i ensamheten hemma.

Herrens egen - 2 Mos 39

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Den skinande plattan till det heliga diademet gjordes av rent guld, och på den skrev man på samma sätt som man graverar sigill: Helgad åt HERREN. Man satte fast den upptill på turbanen med en mörkblå snodd, så som HERREN hade befallt Mose." (2 Mos 39:30-31)

Kapitlet beskriver alla små detaljer i prästernas kläder Och överst på huvudet skulle det finnas en skylt med texten "Helgad åt Herren" (vers 30).

Det är så lätt i beskrivandet av alla detaljer i tabernaklet att man glömmer bort vad det hela handlar om. För att ständigt påminnas om kallelsen och uppdraget gick prästerna med denna skylt i pannan.

Också i våra liv, så många år efter Moses, kan våra liv vara fyllda av detaljer och plikter som måste utföras. Man kan lätt hamna i en heltidstjänst för Gud där man blir så upptagen av detaljer så att man glömmer bort vad det hela handlar om. Även om vi inte går omkring med en skylt i pannan, borde vi leva i det medvetandet hela tiden. Helgad åt Herren betyder att jag är avskild, överlåten till Herren. Glöm aldrig det!

Offeraltaret – 2 Mos 38

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
”Han gjorde brännofferaltaret av akacieträ. Det var liksidigt, fem alnar långt och fem alnar brett, och fyrkantigt och tre alnar högt.”  (2 Mos 38:1 FB)

Här ges en utförlig beskrivning om hur brännofferaltaret skulle utformas. Vid altaret offrade man djur för olika ändamål.

Genom Jesus avskaffas den gammaltestamentliga offerkulten. Jesus offrade sig själv ”en gång för alla” genom att ge evig återlösning med sitt eget blod (Hebr 9:12).

I romarbrevet uppmanas även vi att offra. Det vi ska offra är oss själva som ”ett levande och heligt offer som behagar Gud” (Rom 12:1). Det gör vi då vi överlåter våra liv i Guds händer och ställer oss till förfogande för Guds vilja. Det kan gälla en överlåtelse för hela livet, men framför allt är det  en överlåtelse som måste göras och levas dagligen.

Rökelse inför Gud - 2 Mos 37

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Han gjorde rökelsealtaret av akacieträ. Det var fyrkantigt, en aln långt och en aln brett, och två alnar högt. Hornen gjordes i ett stycke med altaret. 26 Han överdrog det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Han gjorde också en kant av guld runt altaret." (2 Mos 37:25-26 FB)

Kapitlet handlar om färdigställandet av olika detaljer i Tabernaklet, Förbundsarken, Bordet för skådebröden, ljusstaken och rökelsealtaret. De olika detaljerna får en ny innebörd i det Nya Testamentet.

I NT är det vi som är rökelsen som sprider en vällukt av gudsnärvaro och som ger en doft av evigheten:
"Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade" (2 Kor 2:14-15)

Vi behöver idag människor som inte bara sprider en lukt av sig själva utan framför allt en Kristusdoft som gör att människor får en längtan att lära känna Jesus.