"Hela folket jublade högt och prisade HERREN för att grunden till HERRENS hus var lagd. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. Man kunde inte skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt, ty folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring." (Esra 3:11-13 FB)
Det var väckelse bland Guds folk. Det man bett om i så många år var äntligen verklighet. Efter många år i fångenskap fick man nu återvända till Jerusalem. det var en stor festdag då grunden till det nya templet lades.
Men det fanns några som inte kunde glädja sig. Det var de som varit med om den förra väckelsen och sett det gamla templet.
Gud gör alltid nya saker. Gud gör inga repriser på det som en gång varit. Varje väckelse, sänd av Gud, kommer att mötas av negativa reaktioner av dem som tycker att Gud skulle ha gjort på ett annat sätt.
I Esra bok var det många som inte kunde vara med i glädjen och lovsången. De grät. De satt fast i det som en gång varit. De missade hela festen och glädjen över vad Gud gjorde den dagen.
No comments:
Post a Comment