"Se, många har du väglett, och kraftlösa händer har du stärkt. Dina ord har rest upp den som snubblat, och du har gett kraft åt vacklande knän. Men nu gäller det dig, och du blir otålig,
det drabbar dig, och du blir förskräckt." (Job 4:3-5 FB)
Den förste av Jobs vänner talar. Vännerna har varit tysta i flera dagar, men nu kan Elifas inte längre tiga (vers 2). Han påminner Job om hans tidigare liv. Job har väglett människor, stärkt kraftlösa, rest upp den som snubblat och gett kraft åt den som vacklar (vers 3-4).
Men då Job kommer i samma situation som dem han tidigare väglett blir han själv otålig och förskräckt (vers 5).
Då vi själva mår bra och livet leker, är det lätt att ge råd till alla andra. Då ser vi hur alla andra borde leva. Då ser vi alla fel som andra gör.
Då olyckan kommer över oss och vi blir försvagade av sjukdom eller annat så kanske inte våra egna ord och råd kan lyfta oss upp. Man kan egentligen inte vägleda någon annan innan man själv har satt sig in i den andres situation.
Då allt blir fel och olyckan drabbar oss finns det egentligen bara en enda som kan förstå oss till hundra procent, därför att han själv varit där, Jesus.
Han vet hur det är då den fysiska smärtan är outhärdlig. Han vet hur det är då alla vänder honom ryggen, till och med dem som som står honom närmast. Han vet hur det är då det känns som att till och med Gud Fader i himmelen vänt honom ryggen.
Då Jesus ser vårt lidande och situation, står han inte vid sidan och ger oss goda råd. Han har själv varit där. Han kanske till och med är den ende som förstår vad vi går igenom. Han finns vid din sida.
No comments:
Post a Comment