Nyhetsflödet

Saturday

Till alla som har öron – Jer 37

Minikommentar till den dagliga bibelläsningen

Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de HERRENS ord som han talade genom profeten Jeremia.”  (Jer 37:2 FB)
Samma problem återkommer ständigt i Jeremia bok: Folket lyssnade inte till Herrens ord (vers 2).

Gud talade. Jeremia försöker tala om för folket vad Gud säger, men de vill inte lyssna.

Då talade Gud främst genom profeter. Nu talar Gud till församlingen, det vill säga alla kristna.

I början av Uppenbarelseboken finns sju brev till församlingar. Varje brev avslutas med budskapet att Anden talar till församlingen och att den som har öron hör vad Anden säger.
Det handlar inte om yttre öron. Efesierbrevet 1:18 står det om ”vårt hjärtas ögon”. Jag tror att hjärtat också har öron så att vi kan höra vad Anden säger.

Det gäller bara att vi använder dem och ställer in mottagningen mot rätt sändare.

Anden talar och den som har öron hör…

Omvändelse och förlåtelse – Jer 36

Minikommentar till den dagliga bibelläsningen

Kanske skall Juda hus vända om var och en från sin onda väg…..Då skall jag förlåta dem deras missgärning och deras synd  (Jer 36:3 FB)

Gud ville förlåta sitt folk. Därför sände han upprepade gånger profeter som varnade för hur det skulle gå. Men i profetiorna om kommande olyckor talar profetorden också upprepade gånger om att det finns en väg ur de dystra framtidsutsikterna. Att omvända sig. Att vända sig bort från den onda vägen (vers 3).

Gud uppmanar profeten att skriva ned budskapet och läsa upp det:
Kanske skall de bönfalla Herren och vända om var och en från sin onda väg… ” (vers 7).

Vad vill Herren säga till vår generation? Vem ska skriva upp det och tala om Guds budskap till vår samtid?

Trofast mot sina löften – Jer 35

Minikommentar till den dagliga bibelläsningen

Vi lyder allt vad vår fader Jonadab, Rekabs son, har befallt och därför dricker vi aldrig vin, varken vi eller våra hustrur, våra söner eller våra döttrar.”  (Jer 35:8 FB)
Här möter vi en hel grupp av helnykterister. En alkoholfri miljö där man säger ”Vi dricker inte vin” (vers 6).

Rekabiterna blir välsignade av Herren medan Herren går till rätta med judafolket. Men i det här fallet handlade det inte om att vara nykterist eller inte. Det handlar om att vara trofast mot sina löften.

Judafolket lyssnade inte då Herren talade och de svarade inte då Herren kallade dem, medan Rekabiterna var trofast mot vem de var och vad de lovat.

Är jag trofast vid min löften? Detta är vad jag som Frälsningssoldat lovat:
Jag vill vara inbegripen i den helige Andes verk, lydig hans ledning i mitt liv och växa till i nåd genom bibelläsning och bön, gudstjänstliv och tjänst. Jag vill låta Guds rikes och inte världens värderingar vara måttstocken för mitt liv. Jag vill följa en kristen linje i mitt liv. I tanke, ord och gärning vill jag leva värdigt, rent, äkta ärligt och moraliskt. Jag vill stå för en kristen bekännelse i alla mina relationer, med min familj, grannar, kolleger, kamrater i Frälsningsarmén och ute i samhället. Jag vill värna om familjelivet och verka för äktenskapets okränkbarhet. Jag vill troget förvalta hela mitt liv: kropp, själ, gåvor, tid pengar och ägodelar. Jag är medveten om att jag är ansvarig inför Gud för mitt förvaltarskap.
Jag vill avstå från alkoholhaltiga drycker, tobak, vanebildande droger (om de inte är ordinerade av läkare), spel om pengar, pornografi, ockultism och annat som kan förslava kropp och själ. Jag vill vara trogen den avsikt Gud har med Frälsningsarmén, vittna om Jesus Kristus, försöka vinna andra för honom och i hans namn ha omsorg om behövande och svaga. Jag vill ge så stor del som möjligt av min inkomst för att stödja Frälsningsarméns lokala och världsomfattande arbete.
Jag vill hålla fast vid Frälsningsarméns principer och arbetsmetoder, vara lojal mot dess ledare och stå upp för Frälsningsarmén både i med- och motgång. Jag tar alla här närvarande till vittnen på att jag ingår detta förbund och undertecknar dessa krigsartiklar av egen fri vilja, övertygad om att det är den levande Kristus, som frälst mig, som nu begär denna mitt livs överlåtelse till hans tjänst för världens frälsning.
Därför förklarar jag härmed det vara min fulla avsikt att med Guds hjälp förbli en trogen soldat i Frälsningsarmén.

”Men efteråt ändrade de sig…” - Jer 34

Minikommentar till den dagliga bibelläsningen

”Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor”  (Jer 34:11 FB)

De hade lovat dyrt och heligt att de skulle frige slavarna. Och det gjorde de. De hade gjort rätt, ända till det lilla ordet ”men” kom. Men de ändrade sig…
Vad har du lovat Gud? Ibland kan vi glömma vad vi en gång lovade. Om du är frälsningssoldat lovade du en del saker i förbindelse med din invigning. Kommer du ihåg vad du lovade? I början kanske löftena var viktiga för dig, men
Gud var inte alls nöjd med att folket ändrade sig i Jeremia 34. Han har också förväntat att du skulle hålla dina löften.

Hur står jag idag i förhållande till de löften jag givit till Herren?

Det finns mer – Jer 33

Minikommentar till den dagliga bibelläsningen

Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till”  (Jer 33:3 FB)

Det finns mer! Du som har varit en kristen en tid och kanske tror att detta var allt som fanns. Herren säger att det finns mer. Det finns saker som Herren vill låta dig höra. Det finns ofattbara ting som du inte ens känner till.

Då du ropar, står det i bibelversen. Ropet är kanske lite mer än bara en önskan. Då vi börjar ropa är vi mer desperata efter att få höra från Gud. Jag tror att vi behöver lite mindre förnöjsamhet och lite mer desperation. För då vi ropar så kommer han att svara!

Ansikte mot ansikte – Jer 32

Minikommentar till den dagliga bibelläsningen
”De vände ryggen mot mig och inte ansiktet, och fastän de på gång blev undervisade, ville de inte höra och ta emot tillrättavisning”  (Jer 32:33)

Gud sökte gemenskap med sitt folk. Han ville umgås med dem ansikte mot ansikte. Men i stället vände folket ryggen till och tillbad avgudarna (vers 34-35). Det avslöjar vem Gud är. Han är den som ständigt söker en levande relation med varje människa. Gud är kärlek och kärleken söker ständigt efter gemenskap.

I skapelseberättelsen söker Gud efter Adam som vänt honom ryggen: ”Var är du?”
I Nya Testamentet frågar Jesus efter gemenskapen med sina barn: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” (Matt 23:37)

Gud söker gemenskap med dig. Vad möter Han? Ansiktet eller ryggen?